banner_6.jpg
 
 

kustbon_2009_02.png

Innehållsförteckning

Ledaren, av Lars Rönnberg        

Midsommar som det var förr,         

Om midsommarstacken på Ormsö,    

Midsommar -"/MisumaS-staken, av T Gärdström   

Söndagsskolfesten som samlade alla barn, av Mson                            

Katastrof på Runö av Mson

Sen sist, av Mson

Vad hände med Ormsöborna under..., av Bo Nyman

SOV:s 100-årsskrift: God sammanfattning..., av Mson

P3 Dokumentär: Legionärerna offrades..., av Mson

P1 Språket: Gummorna i Gammalsvenskbyn..av Mson Estland idag, av Kaire Reiljan

Platsannons i Kustbon 19 november 1919  

Andra årsmötet för Kulturrådet, av Ingerd Lindström

Kalendariurn    

Mycket information på SOV:s årsmöte  

Hembygdsföreningarna

Maja Gunneström: En liters släktkrönika ...

Erik Österman: Runögrabben som ledde stor reklambyra

Johan Blomman: Ormsöbon som plockade ihop Vasa...

Erland Björklund: Sörjd och saknad 

En tragisk och osannolik historia, av Sven Ahlström

Familjesidorna 

Runöbor möttes i Sibirien, av Mson

Kustbon nr 2 2009

Ledaren av SOVs ordförande Lars Rönnberg

I ”Modersmålets sång” sjunger vi "från tidevarv" till tidevarv". Den raden beskriver mycket bra den förändring av föreningens uppgifter som skett sedan den bildades för 100 år sedan i februari 1909. Varje tidevarv, varje epok, bar format föreningen och dess uppgifter utifrån estlandssvenskarnas behov och omständigheter.

När föreningen bildades 1909 var det för att främja den svenskspråkiga folkgruppens språk och kultur. Estland var då en del av det ryska kejsardömet och svenskbygden var verkligen i utkanten av det ryska imperiet. Men när föreningen skulle bildas var det var ändå nödvändigt att få tillstånd av myndigheterna. Trots liberaliseringar i det ryska imperiet efter revolutionen 1905 tillät man inga föreningar som skulle kunna uppfattas som politiska och riskera förändra makten i imperiet. Under den ryska tiden gjorde föreningen framsteg, startade ett par skolor och förbättringar inom jordbruket understöddes. Men 1913 beslagtogs föreningens handlingar av myndigheterna och innan föreningen lyckades samla kraft igen utbröt världskriget och allt föreningsliv lamslogs.

Nästa tidevarv för föreningen var självstädighetstiden. Det var föreningens storhetstid då den unga estländska republikens självständighetsförklaring och grundlag lyfte fram de nationella minoriteternas rätt att fritt använda sitt språk i skolan, kyrkorna och lokala myndigheter. Svenskspråkiga skolor startades som Folkhög- och lantmannaskolan i Birkas herrgård och det svenskspråkiga gymnasiet i Hapsal. Mot slutet av 1930-talet hårdnade tiderna, trycket mot minoriteterna ökade. Storhetstiden kom till ett slut 1940 då föreningen förbjöds av ockupationsmakten. En sista insats i hemlandet Estland gjorde SOV då överflyttningen till Sverige under den tyska ockupationen genomfördes i SOV:s namn.

Tiden efter överflyttningen var ett nytt tidevarv. Järnridån hade sänkts ned från norr till söder tvärs över Europa. SOV tog på sig uppgifter att samla in kunskap och dokumentera estlandssvenskarna och svenskbygden. Hoppet att återvända till hembygden minskade med tiden och det var därför viktigt att bevara så mycket som möjligt av den estlandssvenska kulturen. SOV fick roller som bevarare, snarare än utvecklare av den estlandssvenska kulturen.

När Estland återigen blev självständigt 1991 startade ett nytt tidevarv. Det blev titer möjligt att besöka svenskbyg¬den och när återlämning av fast egendom inleddes kunde många estlandssvenskar flytta in i sina gamla gårdar och hus eller bygga nytt på den egna marken. Men den äldsta generationen av estlandssvenskarna som kom över till Sverige fick aldrig återse sin hembygd. Under det nya tidevarvet bildades nya hembygdsföreningar och kontakter med föreningar och institutioner i Estland etablerades. Nu senast med Kulturrådet för den Svenska minoriteten i Estland där SOV var en av de organisationer som nominerade kandidater till valet.

Det är i detta tidevarv Estlandssvenskarnas kulturförening — Svenska odlingens vänner befinner sig när vi detta år högtidlighåller 100-årsminnet av föreningens bildande. SOV har aldrig varit en förening rik på medlemmar, skri¬ver Elmar Nyman i samband med föreningens 90-årsdag. Men så många medlemmar som SOV har haft de senaste åren har föreningen aldrig haft.

Ett nytt tidevarv närmar sig for est¬landssvenskarna och föreningen. Jag vet inte när det börjar men mänskligt att döma kommer detta tidevarv att komma. Det kommer en tidpunkt då det inte längre finns några estlandssvenskar med minnen från tiden före överflyttningen till Sverige. Då är det vi som tillhör efterkommande genera¬tioner som måste ta på oss uppgiften att föra den estlandssvenska kulturen vidare. För det finns ett värde att odla den estlandssvenska kulturen, det är vårt bästa arv.

De fyra sista raderna i Modersmålets sång lyder:

Du sköna sång, vårt bästa arv

Från tidevarv till tidevarv,

Ljud högt, ljud fritt från strand till strand

I våra fäders land

Jag vill avsluta med att önska Kustbons alla läsare en skön och avkopplande sommar var ni än tillbringar den. Jag hoppas vi ses på någon av sommarens aktiviteter i Svenskbygden och på Estlandssvenskarnas hembygdsdag den 5 september.

Upp

 


© MH 2009 | Roslagsgatan 57 ½ tr. ned, 113 54 Stockholm | Tel: +46 8 612 75 99 |

e-post: info@estlandssvenskarna.org | webmaster@estlandssvenskarna.org